Luften är klar

krispig att andas

Som iskristaller

krasar den

i min mun

Och renare

har jag aldrig

smakat

(än din jordgubbssmak)

Så domnar min tanke

igen och

allt jag kan tänka på

är du

Jag sveper in mig själv

i varma filtar och kall höst

Letar efter ögon som värmer

och famnar som ger tröst

Söker efter vantklädda händer och

rök från en mun av ett ord sagt till mig

och för mig

För jag är en sån som

sätter hjärtat i halsen

när nätterna blir längre

och det blåser lite mer

Det gör inte lika ont längre

när jag är nära honom

Är det bra?

Det gör nästan ondare

när vi är ifrån varandra

Och jag är så full av

frågor

Frågar mig vad som kunde bli

om inte avstånd fanns

mellan oss

Om vi såg den här himlen

tillsammans

Om hans famn var

mitt hem

*

Om hans famn var mitt hem

skulle jag aldrig längta bort

Jag skulle aldrig vilja lifta till Barcelona

hyra en lägenhet och

jobba på café

Sitta uppe hela nätterna

och skriva musik

Ägna flera dagar åt att

skriva poesi på mina väggar

Det skulle vara slöseri med tid

Och dom finaste orden

skulle ändå bara fastna

på hans hud

*

Hans hud

Som den brände

genom lager av tyg

Genom lager av rädsla

och bävan och längtan

efter att bli vidrörd

ända in i hjärtat

där lagren börjar falna

Bara lite för sent

För när jag vågar

vill jag inte längre